Maria är flickan som inte finns

Det var en gång en flicka som hette Maria. Hon växte upp på landsbygden i byn Bella Vista på landsbygden i sydöstra Paraguay, omkring 15 mil från staden Coronel Oviedo. Hon var som vilken 10-årig flicka som helst: glad, lekfull – och tankfull. Det var bara ett problem: Hon fanns inte. Och det gjorde inte Bella Vista heller.

Så skulle kanske en märklig saga hade kunnat börja. Men detta är ingen saga. Det här en verklighet för Maria i Bella Vista i sydöstra Paraguay. Vi återkommer till henne.

Vi är Bella Vista, en by på landsbygden i sydöstra Paraguay där vi möts av förväntansfulla barn som förberett sig länge för att få visa upp sina sånger och danser. Uppträdandet är vackert. Barnen nästan spricker av stolthet och entusiasm. Så var det inte för bara tre år sedan då verksamheten startade.

- Då hade barnen ingen som helst disciplin och det var kaos. Nu ser vi att de kan sitta stilla och fokusera på att lära sig saker, säger Gertrudis, en av de ansvariga ledarna för projektet.

Skolan intill säger att de märker skillnad på de barn som går i projektet och dem som inte gör det. Situationen är komplicerad och tar sin början redan för 150 år sedan, då människor olovligen bosatte sig här, på privat mark. Till denna dag har den situationen inte förändrats. Byn är fortfarande inte registrerad, alltså finns den inte. Då har invånarna inte rätt till någon service från myndigheterna. Skola finns förvisso men vårdcentralen är många mil bort. Och har man inte bil – vilket man inte har – då är det kört.

Lägg till detta arbetslöshet, trasiga familjer där föräldrarna ofta släpper sina barn vind för våg från fem års ålder med attityden ”de får väl gå i skolan om de vill” och att de flesta föräldrarna själva är analfabeter så är det lätt att förstå hur ingen kommer ur ekorrhjulet. Ett alltför typiskt scenario är en flicka som hoppar av skolan, blir gravid i 15-årsåldern och sedan överges av mannen. Då är ofta prostitution enda sättet att försörja sig. Unga pojkar hamnar istället ofta i droghandel.

I projektet gör de hembesök hos föräldrar och hjälper dem att förstå vikten av skolgång och hur de bäst tar hand om sina barn. De erbjuder barnen en fristad med läxhjälp, mat, lek och kreativitet och inte minst hjälpen att tänka större och förstå sitt eget värde. Det är många barn som får komma dit och alla har sin berättelse men en av dem sticker ut lite särskilt. Maria, en tjej på 10 år, som inledningsvis inte ser ut att ha det så illa. Visserligen har hennes pappa övergivit dem men mamman och styvpappan verkar ta hand om henne. Hon är glad, tar hand om sin lilla syster och vet redan att hon vill bli läkare. Så vad är hennes story? Liksom byn, är hon aldrig registrerad, vilket innebär att hon hamnat utanför systemet helt. I byn som inte finns är hon flickan som inte finns. Hon får i på grundskolan ”på nåder” men sedan är det stopp. Inga vidare studier. Hon som vill bli läkare har inte ens rätt till sjukvård. Registrering är en komplicerad process och bland annat behövs fyra vittnen som intygar att ”hon är hon” inför domaren i Caaguazú, 10 mil bort. Utan bil. En ung, skärpt och omtänksam flicka som aldrig skulle fått chansen pga administrativt slarv eller försummelse och kanske hade gått samma väg som 15-åringen i exemplet ovan.

- Nu har vi inlett processen med domaren, säger Gertrudis. Vi har börjat ta henne dit och vi tror att det kommer att gå vägen.

Det är svårt att tänka på hur Marias liv sett ut om ingen kunnat ingripa. Desto mer glädjande att vi inte behöver göra det.

Här kan du läsa mer om projektet som ger barn som Maria en bättre framtid! Öppnas i nytt fönster.

Text & bild: Mattias Davén